EmelieElina

Har nu varit rökfri i lite mer en 2 hela dygn, och det är jobbigare än jag hade väntat mig den här gången. Skulle fortsatt att hållt upp någon av de andra två gångerna jag har försökt sluta istället. För såhär jobbigt har det aldrig varit. Tur att man är envis och har den viljan, annars hade jag börjat igen för länge sen. 

Inatt har jag inte sovit alls bra heller, gick och la mig runt tolv i sängen och var riktigt trött men lyckades inte somna förrän vid tre ungefär på natten och har dessutom vaknat hur många gånger som helst under den tiden jag fick sova. Jag drömmer till och med om ciggaretter. Att jag har slutat röka, fast människor står och blåser rök i ansiktet på mig för att irritera mig? Hur sjukt är inte det, att ciggaretter kan röra till i ens huvud så jäkla mycket som de gör. Helt sjukt egentligen. Och det värsta är ju att i drömmarna så känner jag verkligen röklukten "på riktigt", så när jag vaknar är det enda jag tänker på att få ta på mig morognrocken och gå ut och ta ett bloss. Och så tar det en bra stund innan man lyckas somna igen. 

Men jag hoppas innerligt att viljan stannar där den är nu den här gången och att jag lyckas att sluta nu. Så skönt att slippa den stressen som blir när man röker också. Kan jag röka här? Hinner jag röka innan jag ska dit? osv. Slippa den känslan av att vara en uttittad rökare som vissa människor tittar snett på. Och jag vet att man borde hellre tänka på de sjukdomsrisker som finns, men jag gör det inte. Man ser bort ifrån dem helt och hållet och det är inte därför jag slutar (dumt nog). Utan det är för väl när den dagen jag blir gravid så har jag sagt till mig själv att då ska jag sluta, så jag tänkte att det nog skulle bli lättare att ha slutat en tid innan det händer så man slipper sluta tillsammans med abstinensen och gradvidhormoner. Tror inte det är någon sådär jätte kul kombination faktiskt.