Går in i v.29
Idag går jag in i v.29, spännande, inte så många veckor kvar nu och de senaste två dygnen har jag drömt om våran lilla bebis. Igår natt drömde jag att jag födde en liten pojke som var det finaste jag sätt och inatt så drömde jag inget om förlossningen utan att Carolina och jag var hemma hos mig med Ellie och den lille bebisen, och att vi sedan lämnade dom två knoddarna hemma för att åka ut på moppe och leta efter Jonas och Kenny som inte var hemma, ja konstiga drömmar har jag ju i alla fall :) Men det är första nu de senaste dagarna jag drömmer just drömmar om bebisen.
Att man kunde längta såhär mycket till något kunde jag aldrig tro, och det som är skönt är att jag är relativt lugn än så länge med förlossningen och så. Förlossning har aldrig skrämt mig, men kommer säkert bli nervös den dagen det är dags självklart. Men jag får försöka att tänka att det bara blir värre om man stressar upp och jag kan ju aldrig komma ifrån det som ska hända liksom :) Jag får ju det finaste man kan få när det är över! :) Det enda som jag kan bli lite orolig över ibland är ifall jag inte vet om det är rätt eller fel smärta. Svårt att förklara men, eftersom jag inte kan föreställa mig hur ont det kommer att göra så är jag rädd att jag ska känna "ska det göra så här ont, eller är det nått som är fel?" om ni förstår vad jag menar. Ja, det blir mycket tankar hit och dit.
På måndag är det dags för barnmorskan i alla fall, och då blir det att göra ett sockerbelastning test eller vad det nu heter och sitta där inne i två timmar och glo utan att få äta eller dricka nått 12 timmar innan jag ska vara där. Efter så ska jag in på vanliga besöket med barnmorskan och mäta magen och lyssna på det lilla hjärtat, ska bli lika spännande som varje gång :) Får se om magen växt nått, men det tror jag att den har ;)
Haha på moppe? :D
Inte lätt med smärtan när man ska föda barn. Smärtan är ju så olika från person till person, hur hög smärtan är, hur hög man själv tycker smärtan är, hur man tar smärtan osv, det är ju så olika. Viktigt är att inte gripas av panik och göra det värre. Nästa gång jag föder kanske inte alls smärtan är som när jag födde Ellie, vem vet. Det viktiga är att vara förberedd på att det kommer göra ont och att kroppen kommer sköta arbetet men du måste följa med kroppen och hjälpa till. Och att inte tveka om att säga till om man blir orolig, säga det man tänker och tror. Men den mesta smärtan är nog normal så länge dina värden och bebisens värden är bra. De har ju koll på dig och bebisen hela tiden så om något galet skulle gå till lär de nog märka det rätt så snart. Du kommer klara det galant :) <3