5 September
Jag vill verkligen fixa om min design, är så mycket roligare att engagera sig i bloggen när den är precis som man vill ha den. Och det har den aldrig varit för mig, eftersom jag inte är tillräckligt duktig för att fixa sånt själv. Har försökt mig på det flera gånger, men allt det här med kodningar och stilmall hit och dit gör mig galen och tålamodet räcker inte riktigt till. Så funderar på att beställa en design istället. Vill ha en stilren och enkel design helt enkelt. Men vi får se hur det blir med den saken.
Vill även hitta mig ett jobb, men för vissa ska det vara så jävla svårt. Det är dags för mig att ha lite tur nu tycker jag. Nu står man och trampar på samma ställe, utan att komma någon vart. Ett jobb och en inkomst, jatack.
Så man kan vart efter skaffa sig en liten större familj och flytta ifrån den här lägenheten. Jag är ingen lägenhetsmänniska utan en husmänniska. Jag skulle verkligen älska att ha ett litet eget hus och gå och pyssla och mysa i trädgården. Jag har så mkt drömmar, men allt ser så mörkt ut. Det känns som jag aldrig kommer någon vart. Visst, man ska vara positiv men ibland sjunker man ner och det går inte att hålla lågan uppe hela tiden. Inte efter man får avslag från avslag från varje jobb man söker. Det är som att få käftsmäll på käftsmäll om och om igen.
Att det ska vara så svårt, jag förstår inte. Kan man inte vara en vanlig svensk för att få ett jobb? Måste man ha speciella behov i livet för att få tillräckligt med hjälp för att få ett jobb idag? Nae, idag räcker knappast inte det till.
Ibland undrar jag varför jag var så jäkla osmart att välja den utbildningen jag gjorde? Det känns som jag inte har något att stå på idag utan vidareutbildning. Det känns som jag lika gärna kunde ha skitit i att gå gymnasiet. För jag skulle stå på samma ruta idag i varje fall.
Ja, det blev ett lite smått negativt inlägg och tänkande inlägg. Men jag behövde printa ut det jag behövde få ut! :)
Puss&Kram på er i alla fall.
Vill även hitta mig ett jobb, men för vissa ska det vara så jävla svårt. Det är dags för mig att ha lite tur nu tycker jag. Nu står man och trampar på samma ställe, utan att komma någon vart. Ett jobb och en inkomst, jatack.
Så man kan vart efter skaffa sig en liten större familj och flytta ifrån den här lägenheten. Jag är ingen lägenhetsmänniska utan en husmänniska. Jag skulle verkligen älska att ha ett litet eget hus och gå och pyssla och mysa i trädgården. Jag har så mkt drömmar, men allt ser så mörkt ut. Det känns som jag aldrig kommer någon vart. Visst, man ska vara positiv men ibland sjunker man ner och det går inte att hålla lågan uppe hela tiden. Inte efter man får avslag från avslag från varje jobb man söker. Det är som att få käftsmäll på käftsmäll om och om igen.
Att det ska vara så svårt, jag förstår inte. Kan man inte vara en vanlig svensk för att få ett jobb? Måste man ha speciella behov i livet för att få tillräckligt med hjälp för att få ett jobb idag? Nae, idag räcker knappast inte det till.
Ibland undrar jag varför jag var så jäkla osmart att välja den utbildningen jag gjorde? Det känns som jag inte har något att stå på idag utan vidareutbildning. Det känns som jag lika gärna kunde ha skitit i att gå gymnasiet. För jag skulle stå på samma ruta idag i varje fall.
Ja, det blev ett lite smått negativt inlägg och tänkande inlägg. Men jag behövde printa ut det jag behövde få ut! :)
Puss&Kram på er i alla fall.
Kommentarer